Annons
Annons


Ordning och reda


Har kommit till en punkt i mitt liv där jag bara säger STOPP. Jag har ingen fast punkt alls, inget riktigt jobb, jag känner inte igen mig själv längre. Kan inte leva det liv jag lever nu, måste inse att jag faktiskt börjar bli vuxen.

Annons

Jag vill bli artist, och det är jäkla meck med det! Efter helgen fick jag dock en helt ny tankeställare, jag nämner inga namn, men är det verkligen så här det ser ut i dagens artistvärld? Att man ska gå sängvägen till att nå framgång? Aldrig i hela mitt liv säger jag. Jag tar mitt artisteri på allvar, om jag ska få kontrakt med någon så ska det vara på ärliga och riktiga grunder. Inte fan tänker jag följa med någon hem för att lyckas? När sånt här händer så undrar jag verkligen om det är detta jag vill hålla på med, jag trodde det bara var en skröna, men nej. Inte ens den man tror har mest rent mjöl i påsen, förvånansvärt.

Har börjat fundera på att börja plugga, antingen på distans eller på plats. Vet av egna erfarenheter att det inte alltid är bra att bara dra iväg utan att tänka efter, kanske bäst att börja hemma först. Men vad vill jag plugga då? Det skulle vara grymt kul att studera sång och teater nere i Skåne, det finns en folkhögskola där som jag hört är riktigt bra. Har även helt andra planer, och det är att plugga till psykolog, jag vill (som jag alltid sagt) hjälpa unga tjejer med deras problem, så klart även killar också, så kanske skolkurator? Jag älskar ungdomar, trivdes som fan när jag jobbade som vikarie på Vidåkersskolan. ”Lekte” lite kurator med tjejerna, och de uppskattade det som attsingen! Det är en så stor skillnad att prata med någon som är närmare sin ålder än med äldre, (inte alltid, men det är en bra början för att lära att



Annons



Laddar