Annons
Annons


Kan man ”bara vara kompis” med sitt ex?


Det är en fråga jag ställt till mig själv många gånger den här sommaren. Det tog ju slut mellan mig och Kevin, men vi har alltid haft en speciell relation till varandra. Vi var hängde som vänner i 6 månader innan vi blev tillsammans. Ja, och sedan hände ju ett och annat och efter 8 månader gjorde jag slut.. I alla fall. Vi hade nästan ingen kontakt på hela sommaren.. Sedan fick jag bara en sådan panik. Det är så KONSTIGT att lämna en av sina bästa vänner. Jag menar, det är ju inte normalt ”att göra slut” med sin bästa vän och bara, nej, nu ska vi inte umgås mer. Men det är ju skillnad på en relation.. Och det enda som går genom huvudet när man har gjort slut är ”vi kommer aldrig kunna träffas igen, vi kommer aldrig kunna umgås, jag kommer aldrig…” Ja, ni vet nog vad jag menar.. Jag tror inte på att man kan umgås som vänner direkt efter att man gjort slut, speciellt inte om man haft en relation där mycket svartsjuka varit inblandat. Det hade jag och Kevin, i alla fall på slutet. Och det tyder ju på osäkerhet, en del gånger obefogat och en del gånger befogat, kan vara något som hänt i relationen eller något som hänt i en tidigare relation som gör att man inte riktigt vågar släppa in en annan människa under skinnet..

Annons

I alla fall. Efter sommaren satt jag på tunnelbanan hem. Och jag fick bara en sådan känsla i magen. Jag ville bara gråta. Jag saknade Kevin så det gjorde ont. Inte som pojkvän, men som vän. Alla skratt. Alla galna upptåg. Att bara ligga i soffan och chilla en hel dag utan att det kändes som att inget gjorts. Vi hade aldrig någon riktig ”kärleksrelation” på det sättet. Vi var bästa vänner som råkade bli ihop. I alla fall. Jag ringde honom, och frågade om vi kunde ses. Han hade ju studion bredvid där jag bodde så efter 5 minuter stod vi framför varandra. Jag hade ju varit stenhård och sagt att vi inte skulle ses mer, så ni kan ju tänka er hur förvånad han blev när jag kom där gåendes, gav honom en kram och började storböla. Det var så mycket känslor som bara vällde ut, jag grät som ett barn. Jag kan inte med ord förklara hur skönt det var..

Nu är jag och Kevin vänner, och vi umgås ofta, MEN bara som vänner. Det är klart att vi kanske inte berättar alla detaljer om vilka vi träffar och så vidare, jag tror att det alltid kommer att vara känsligt oavsett hur lång tid det går mellan ett ex.. i alla fall om man haft något speciellt. Jag vet inte om vi kan vara vänner just för att vi startade som bara vänner.. Men jag är så jäkla glad för det, för det var värsta jag kände i magen när vi gjorde slut – känslan av att mista sin bästa vän. 

Så jag tror, om man bara vågar ge det lite tid, vågar att släppa taget helt och gå vidare. Inte ses och ”prata ut”, som en av mina bästa vänner sa till mig ”Ellen, det finns inga bra avslut”. Det är bättre att ha is i magen och låta det lägga sig, och sedan prata ut efter några månader. När man istället kan skratta åt sina bråk än att brusa upp och irritera sig. Ofta man är två helt olika personer om man är tillsammans och om man är vänner, och en del personer passar helt enkelt bara bättre som vänner. 

Skärmavbild 2014-04-04 kl. 20.11.03



Annons



Laddar