Annons
Annons


Jag ramlade idag


Jag har glömt att skriva om det som hände imorse. Mitt i ruset till jobbet. Fråga mig inte varför, men jag har alltid en tendens till att tro att tiden räcker till. 5 minuter är en timme när man heter Ellen Bergström.

Annons

I alla fall, av någon vidunderlig anledning så valde jag att sätta på mig klackskor fredagsmorgonen till ära. Joggingturen började bra, kom in i andra andningen efter tredje gatuhörnet, kände flowet gunga. En bil till höger, äh, jag hinner över vägen. Det gjorde jag.

Men preciiiis när jag kommer fram till trottoarkanten så känner jag hur mina ben liksom viker sig under mig. De orkade inte över den 10 centimeter höga kanten. Min tidigare vackra galopp förvandlades nu till någon slags slowmotion-tant-gång, i tre steg lyckades jag hålla mig uppe. Men sedan brast det, och jag föll. Min högra hand fick ta smällen och skrapades vackert upp mot de höstkylda gruskornen. Sportbilen som jag galopperat framför stannade lite längre fram. Jag låg där på marken med min stickade poncho som en korv runt huvudet och min plastiga handväska glittrade till någon meter fram, började fundera på vad fan som just hänt mig.

Kollade upp, fick panik, skämdes. Det där kan liksom onekligen sett smidigt ut. För att kompensera mitt hemska fall flög jag nu upp på mina två ben, ruskade av mig gruset, rättade till min nytvättade lugg och började jogga som om inget hänt. Sprang nästan snabbare än sportbilen. Den blödande handen fick känna på en riktig vindpust så snabbt som jag sprang.

Min hand gör fortfarande ont, och jag tycker fortfarande lite synd om mig själv……….



Annons



Laddar